Krussidull

Vart tog den söta lilla flickan vägen

Mamma <3

Jag var lite osäker på att skriva detta inlägg för jag är rädd att det ska uppfattas fel men jag vill försäkra er alla som läser detta att jag älskar min son, jag älskar att vara mamma och har/kommer aldrig att sluta älska det <3

Ibland känns det dock som om jag förlorat lite av mig själv i processen. Jag är inte en ung mamma även om min barnmorska gärna vill påpeka detta. Jag har levt ut min tonår, jag har festat för mycket, jag har kommit hem för sent och blivit kär allt för många gånger. Been there done that som man säger. MEN jag är fortfarande Linn, jag tycker fortfarande om att sitta för länge vid datorn, prata med mina vänner över en fika, gå ut och flörta lite ibland, shoppa kläder jag inte behöver m.m. Och allt sånt där, allt sånt som jag tycker så mycket om blir inte av. Jag älskar att läsa böcker, jag älskar att skriva dikter, eller älskade? Har jag blivit någon annan utan att jag hunnit med att själv inse det? Har jag utvecklats och blivit ”vuxen” utan att mitt lilla barn och den trotsiga tonåringen i mig förståt det?

Jag älskar mitt ”nya” liv. Jag tycker om att dona i hemmet, laga mat och gosa med Theodor men det är inte hela jag. Jag är rädd att förlora mig själv, jag är rädd att bli något eller någon utan ”intresse” missförstå mig rätt när jag säger intresse. Men tänk om jag fortsätter välja bort allt som jag njuter utav och tillslut kommer jag inte ens ihåg att jag en gång tyckt om en kväll med vin, cigg, musik och vänner. Då har jag blivit Linn Mamma till Theodor och ingenting annat, inte Linn OCH mamma till Theodor.

Jag har aldrig ångrat att jag blev sambo, aldrig ångrat att jag förlovade mig och aldrig ångrat att jag blev gravid. Förutom en gång i 4de månaden när jag fick total panik över det faktum att mitt liv aldrig mer skulle vara densamma. Kom över det på promenaden hem från jobbet och sedan dess har jag aldrig blickat tillbaka. Ändå sitter jag här och inser att allt jag oroade mig över slagit in. Jag finner lycka i ett nytt dammsugar munstycke. Och inte är jag ledsen över det jag önskar bara att jag kunde vara båda, i varje fall ibland.

Antar att det är något man måste prioritera och jag känner att det nog är tid, tid att ibland bara vara Linn, tid att ibland få vara fjantig att få bara vara helt enkelt.

Peace and Love // Linn

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Spriderlycka

    Så är det, vardagen vänds upp och ner och vardagens rutiner blev helt huller om buller, men så måste det vara i början…och det är ju just där i början man är endast Mamma som du säger Vintagemom. Det är en omställning efterssom att man innan inte haft någon beroende av en och man känner ett enormt ansvar gentemot det lilla barnet. Nu är Theodor 3,5 mån så han är fortfarande beroende men inte alls på samma sätt därimot finns det där ”är jag en dålig mamma” kvar, när man tänker på sig själv, prioriterar något man själv vill göra, men sådant är viktigt hos både parter såklart. vi har lagt upp det ganska simpelt genom egentid åt varandra, funkar. Men ibland kommer känslan ändå

  2. vintagemom

    Nu kan jag ju inte sätta mig in i känslan hur det är när man faktiskt fött barnet, eftersom jag fortfarande väntar mitt. Men redan nu är ju livet annorlunda. Jag älskar till exempel att sitta på uteserveringar i solen och dricka öl – något som kommer att bli väldigt svårt i sommar då min dotter kommer i mitten på juni!

    Men jag tycker att det är viktigt att man i den relationer man har, pratar om sånt här och berättar att man tycker att det är viktigt att man ändå får göra sånt som man alltid tyckt om. Till en början blir det väl svårt eftersom barnet är väldigt beroende av sin mamma. Men precis som du säger så tycker jag att man måste ta sig tid till att göra just det man SJÄLV vill.

  3. Sven-Göran Isaksson

    En uppmuntrande kommentar, enligt mig låter det snarare som att du förstått de vackra och det fridsamma med de små sakerna. Som att Theo skapat en tillfreds känsla inom dig som du själv kanske inte hunnit ifatt ännu. Jag vet ju inte men många säger att de förändras efter ett barn och kanske är det vad som har hänt. Samtidigt kan det vara så att ett barn låter en förälder se sådant som alltid funnits där men som tidigare inte fått så stor betydelse i vårt liv. Det innebär dock inte att vi förlorat oss själva utan mer att vi börjat bli större som människor.

stats