Krussidull

Life as we know it

Just nu ligger jag i badet och mobilbloggar. Ligger och funderar över livet, så som man kanske bör göra någon gång ibland. Vad man är glad, stolt och lyklig över gentemot det man vill förändra. Positiva respektive negativa val och resultat.

Just nu känns livet i övervägande pisetivt. Jag har jobb, ekonomi, min son mår bra, vi har en vardag som fungerar, min sambo och min rellation känns trygg (nu har vi kanske aldrig tvekat) men ändå det är något man ska vara glad över.

Läste ett inlägg på facebook där någon beskeiv sin relation i en småbarnsföräldera perspektiv. Han skrev att dom ibland inte kunde tänka sig att leva med varandra en sekund till.

Det fick mig att fundera, har jag kännt så? Klart att jag vart arg, ledsen och beaviken genom åren tillsammans men tanken att inte leva ihop att vakna utan Christoffwr vid min sida, nej dwt har aldrig slagit mig. Vi är ett team. En väloljad maskin. Vi respekterar varandra, vi stöttar och hjälps åt. Av en ganska löjligt enkel anledning, vi älskar varandra. Nu ska ingen bli sur och känna att om man bråkar eller tycker att småbarnslivet är tufft så är man dömd. NEJ jag blir också frustrwrad och trlött. Jag visste vad jag gav mig in på. Visstw viljen man jag valt att leva med. Jag kan hata vissa beteenden men jag älskar så många fler.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats